Ibland kan livet tyckas slumpmässigt, men plötsligt så händer något som får mig att förstå varför jag var tvungen att genomgå vissa erfarenheter.
Tappar vi spåret, envisas vi med att välja annat än vad livsplanen säger får vi kanske först vänliga erbjudanden, men om vi riskerar att hamna helt fel i livet får vi en spark, som kan göra ont.
För trots allt, det som är viktigast i livet, är att växa, att följa sitt inre, att utkämpa sina inre strider, för att vinna vishet via erfarenhet, och det bästa sättet att göra det är att följa sin livsplan, och efteråt bara känna tacksamhet, och kärlek....
Jag skulle beskriva livet som att rulla en boll på en skogsstig. Bollen måste hela tiden hållas i rörelse och det finns ingen möjlighet att börja rulla mot motsatta hållet utan man måste alltid ta sig fram. Ibland är det jobbigt i livet, vi måste kämpa för att komma någon stans, vi måste upp för uppförsbackarna. Ibland kan det gå fort och vi hinner inte med, bollen bara rullar iväg i nerförsbacke. Ibland måste man stanna och ta det lugnt för att ta in allt. Ibland går livet bra och vi har koll på bollen. Vi väjer våra vägar själv men vi alla kommer nå fram till samma punkt där alla vägar smälter samman.
SvaraRaderaMVH Jakob Törngren 17/4-11