Zenbuddismen vs Gnosticismen

"Zenbuddismen är en gren inom buddismen som utvecklades i Japan för ca 2000 år sedan. Den menar att människan genom meditation ska komma till insikt och uppleva händelser som de verkligen är och inte fastna i föreställningar och egna tolkningar."

Helt överensstämmande med den gnostiska rörelsen tycker jag.

"Buddismen grundar sig på 4 sanningar som sammanfattningsvis menar att allt liv är lidande men att det finns en väg bort från det. Genom att leva efter 5 rättesnören och erkänna 3 traditioner kan man bli fri, och efter döden uppgå i intet."

Att livet är en utmaning och kan vara tufft är det ingen tvekan om, och den gnostiska uppfattningen att vi lever flera gånger för att utvecklas stämmer väl överens med buddismen. Målet är att utveckla själen, att nå en nivå vi själva väljer. Buddismen antyder att vi i princip måste leva som munk i vårt sista liv för att sedan nå Nirvana. Det tror jag inte alls, däremot tror jag att en människa som själv valt att leva som munk och söker insikt genom meditation kan nå stor insikt, men sedan är frågan om inte livet går ut mer på att leva på rätt sätt än att ha den rätta tron.
Att sluta återfödas för att nå intet, vad betyder det? Det betyder ju inte att sluta existera. Medium beskriver den andra sidan som en mycket verklig värld, fysisk men utan de begränsningar som vår värld har. Vi kan samlas miljoner i ett rum, vi kan förflytta oss från en del av universum till en annan på nolltid, vårt medvetande kan vara på fler platser än en. Eftersom verkligheten saknar alla fysiska begränsningar och behov är den kanske intet?

"De tre traditionerna brukar kallas de tre juvelerna och bestå av Buddha själv, hans lära och den buddistiska församlingen. De fem rättesnörena säjer att du inte ska stjäla, inte ljuga, inte döda, inte missbruka droger och inte missbruka sex."

Horus vs Jesus

ca 1280 B.C. skrevs boken "de dödas bok" i Egypten.
Där omnämns guden Horus, son av guden Osiris. Han föddes av en Jungfru, döptes i en flod av Anup döparen som senare hallshöggs. Precis som Jesus frestades Horus när han var ensam i öknen. Han botade sjuka och blinda och drev ut demoner. Han gick på vattnet, han väckte Assar från de döda. Jo, han hade 12 lärjungar också. Horus korsfästes och efter 3 dagar sa 2 kvinnor att Horus, mänsklighetens frälsare, hade återuppstått.

Jag tror att Jesus fanns, att hade modet att sprida ett budskap som stod emot det mesta i det samhälle han levde och att han troligen dog för det han sa. Senare har ryktena om Jesus tolkats av Evangelister, både sådana vars texter hamnade i Nya Testamentet och andra som inte passade in i bilden man ville skapa i den nya Katolska (allmänna) kristna kyrkan, t.ex Thomas Evangeliet. Dessa män hade ett syfte med sina texter och gav Jesus en histora och egenskaper som andra hela gudalika män givits i andra religösa texter som "de dödas bok", säkert inte allmänt känd i romarriket på den tiden.

Andra exempel:

Mithura var en Persiskt Gud som ska ha levt ca 600 B.C. Han föddes den 25 December, han utförde mirakel, han gavs namn som lammet, ljuset och frälsaren, och han återupstod på den 3'dje dagen.

Krishna, 1000 B.C. Var en snickare som föddes av en Jungfru och döptes i en flod.

Hemlängtan

Vi längtar alla hem, utan att förstå att det är hemlängtan.
Våra själar minns vårt hem, vår existens i total frihet och lycka.
Vi söker lycka i livet, samtidigt som vi hela tiden får hjälp att uppfylla våra livsmål, vårt livs-schema, av våra vägledare.
Det är i det vi har våra utmaningar som ska få oss att växa.
Samtidigt som vi antar de utmaningar vi själva planerat åt oss försöker vi fylla det tomrum vi känner med något.
I bästa fall är det med människor som ger oss kärlek och med meningsfulla handlingar som ger oss självkänsla, en känsla av värde.
Men ofta är med missbruk, någon drog. Det kan vara alkohol eller tobak, det kan vara mat eller shopping, det kan vara träning eller ett intresse som får oss att tänka på något annat. Det är något som får dig att känna en stunds frihet, en stunds njutning.
Livet är lidande säger Buddisten, och målet är att komma till Nirvana och att slippa återfödas.

Ett sätt att minska det lidandet är att söka insikt i skapelsens natur, vårt ursprung och vårt mål, var och en, som en del av gud.
Att förstå att din och min natur inte är den kropp vi nu besitter, den är bara en tillfällig farkost, som vi bör hedra och vårda väl.

Jag minns mitt liv innan jag föddes, jag minns min frihet, min självkänsla, utan begränsningar. Alla mina tillkorta kommanden i detta livet är inte av miljö, utan av eget val, för att jag ska överkomma dom, och växa.