Den totala kärleken.

"Någon säger till dig, jag älskar dig.
Det är inte den subjektiva kärleken, utan en gränslös kärlek du känner.
Då bli du berörd, då är det som du blir speglad i dig själv, du känner dig sedd, accepterad, att inte vara utanför.
Det är nästan omöjligt att med ordens hjälp försöka nå känslan av den totala kärleken, gör vi det har vi börjat förmänskliga den, då förlorar vi kontakt med den. Vi kan bara uppleva den och svara mot den.
Vi bär den alla inom oss, det gäller bara att kunna öppna sig för den."

Vi är alla en del av den totala gränslösa kärleken, men rädsla och okunskap har fått oss att förlora kontakten med den.
Ska människan ha en chans att fortleva på jorden måste vi få kontakt med den igen.

På andra sidan lever vi i den totala kärleken.

Edgar Cayce

Edgar Cayce, en av 1900-talets mest kända mediala personer, menade att allt liv i alla dimensioner är vibrationer från den Enda Kraften. Denna Skapande Kraft vibrerar med olika hastigheter och på olika nivåer och uppfattas därför på olika sätt.

Enligt Cayce påverkar vibrationer kroppen och sinnet. I hans "reading"ar kan vi läsa att så gott som alla hälsoproblem beror på att den perfekta vibrationen eller jämvikten har förändrats. För att bli frisk behöver man då rätta till vibrationerna genom healing, medicinska, kirurgiska eller fysiska justeringar, förändring av livsstil eller inställning och attityder till saker och ting.

Vibrationer hör även samman med medvetenhet. Enligt readingarna blir vi bättre kanaler för den Skapande Kraften allt eftersom vi höjer medvetenheten och "tune"ar in oss till högre andliga nivåer eller vibrationsnivåer.

http://www.edgarcayce.org/edgar-cayce1.html

Ambres budskap.

Meningen med livet är att människan någon gång ska vända sig inåt, mot sig själv och höra på den finstämda rösten som talar till dem, som säger för att känna dig själv måste du söka ditt upphov, varifrån kom du igentligen, vem skapade ditt medvetande som är så subjektivt och som så starkt utestänger den stilla inre rösten. Vem är det som överröstar den? Jo, jaget. Var kom jaget ifrån, jaget formades av den värld jag befann mig i. Om du tar ett nyfött barn från en kristen familj och placerar det i en muslimsk familj så kommer detta barn att utvecklas till en muslim, och tvärtom, dvs människan formas ur sin miljö.
Är människan kropp, nej människan är inte kropp, utan kroppen uttrycker människan.
Er kropp är inte jaget, utan jaget har ni bundit till en kropp. Ett barn är inte medveten om att den har en kropp. Ni lär barnet att tala, att ta, att krakelera helheten i detaljer, det får lära sig om det är pojke eller en flicka.
Vi är så oerhört anpassade, det är därför de flesta människor är så oerhört rädda för vad som finns utanför vår värld. Ändå finns det nyfikenhet, tänk om det ändå finns något därute?
Människan är rädd, rädd både för livet och döden. Det begränsar hennes värld. Hon ser bara i en tunnel av fruktan. Det är den begränsade människan, den obegränsade människan är den som börjar genomskåda "Mayan" (Vår värld). Den som börjar göra sig fri, börjar gå sina egna vägar i frihet utan Mayans mönster, den frågar sig vem är jag igentligen bakom det skal jag representerar, och då möter hon en kraftkälla inom sig som hon inte trodde skulle finnas. Då börjar hon i lugn och ro söka sig bakom skuggorna, och finner också sin inre röst, den undervisande, den kärleksfulla som säger, du har alltid funnits, du kommer alltid att finnas, du bär gudarnas kunskap i ditt inre, och du måste vända dig till det och väcka dig ur en mångtusenårig sömn.
"Jag gör det jag inte vill göra, men det jag vill göra det gör jag inte."
Om du skulle följa den inre rösten, skulle varje steg vara fyllt med en kärlekshandling, men istället låter ni er göra det ni inte vill göra när man är uppbunden till den yttre världen i maktstrukturer, i tävlan, i pidestaltänkande, och i stor rädsla.
Därför är jag här, för att lyfta er ur rädslan, inte ur mörkret, utan lyfter ni bara er ur rädslan går ni ut ur ert eget mörker, då vågar ni handla, då vågar ni börja söka, och när ni väl börjar söka ert eget liv då kommer ni också att finna att livet existerar fortlöpande efter att ni har lämnat er fysiska kropp.

Citerat från filmen om Ambres, en själ som levde för 3000 år sedan, som talar genom Sture Johanson, en snickare och jägare från Värmland.

Sture Johanson är en vanlig svensk man, 70 år gammal, han har gått 7 år i folkskola. Han upptäckte sin transmediala förmåga när han provade meditation tillsammans med sin fru i en meditationsgrupp 1976. Första gången det hände fann han när han öppnade ögonen efter en meditationsstund att alla tittade på honom, han trodde han somnat och snarkat och bad om ursäkt. Men han hade inte somnat, han hade suttit och talat en god stund om andevärlden.....

Det som jag fastnar för i det han berättar är beskrivningen av vår rädsla. Om man tänker efter vill väl nästan alla människor väl, men ibland blir det vi gör helt fel, och väldigt ofta beror det på att vi är rädda, inte sant?

Det är ingen skillnad mellan mig och dig, mellan en kvinna och en man.
Vi väljer alla våra liv, antar våra utmaningar, för att kompensera vår karma, för att utvecklas där vi tidigare inte nått hela vägen.
Kan du då vara rädd för andra människors olikheter, när du, eller någon du älskat, i ett tidigare liv kanske varit just den du nu avskyr....

http://www.ambresfilm.com